Utvecklingen
Skolan
År 1842 togs ett riksdagsbeslut att varje församling skulle ha minst en skola. Öjarn med sitt isolerade läge fick vänta länge på någon form av fast skola. Man hade skola som ambulerade mellan glesbygdsbyarna eller bedrevs i hemmen.
Skolelever framför Öjarns gamla skola 1913
Byskolan i Öjarn uppfördes i början av 1860-talet. I skolans norra del fanns en lärarbostad på ett rum och kök. I början av 1920-talet renoverades skolan. Den användes även som lokal för gudstjänster. Så småningom flyttades skolverksamheten till lilla salen i det , år 1937, färdigställda bönhuset.
År 1949 byggdes den nya skolan. En modern byggnad med lärosal, gymnastiksal, slöjdsal, matsal och bastu. Tyvärr byggdes den för sent och den hade inga elever efter 1961. De få barnen som fanns i byn fick åka skolbuss till andra skolor. Vid skolans nedläggning såldes den till Ösmo idrottsförening, som bedrev lägerverksamhet i Öjarn under några år.
Småskollärarinnan Linnea Olsson (f.Lindberg) lär barnen bokstäver med hjälp av bilder på djur.
Kommunikationer
I början av 1800-talet gick man till fots mellan byarna på sommaren och åkte skidor på vintern. I mitten av århundradet användes hästar alltmer för transporter och körvägarna förbättrades.
Öjarsborna fick hämta sin post i Äspnäs och i Henningskälen.
1932 byggdes bilvägen till byn och inte långt därefter startades en busslinje med en kombinerad buss-och lastbil. 1934 var vägen genom hela byn färdig.
1937 fick Öjarn sitt första ombud med bilburen postgång.
Elof Sjöberg med sin kombibil framför mejeriet i Strömsund.
Elektricitet kom till Öjarn år 1947. Med elkraften fick byn ytterligare en viktig kommunikation med yttervärlden.
Redan 1921 hade Hans Nilsson Strömberg dragit in telefon till sin affär på Löv-Svengården.
